Grönängens Kaninuppfödning

Skötselråd

Kaninen är ett ganska lättskött djur. Den dagliga skötseln tar inte så mycket tid och i gengäld får man mycket tillbaka. Det är ändå väldigt viktigt att sköta om sin nya familjemedlem så bra som möjligt och det finns en del saker man bör tänka på. En kaninunge ska vara minst 8 veckor innan den flyttar från sin mamma. Innan dess är den mycket känsligare och blir lätt sjuk och kan få långvariga magproblem. 

Man kan ha kaniner både inne och ute. Inne blir de som hundar som gärna följer en runt i huset och man får mycket utbyte av dem, samtidigt som det tyvärr skräpar ner en del. Utomhus är lite smidigare och naturligare, men det blir i gengäld ofta mindre tid som tillbringas med kaninen. Om kaninen bor inne, se till att den inte kan tugga på sladdar eller annat som kan skada den. Sommartid kan den få komma ut på små utflykter.
Sätt aldrig ut en innekanin på vintern! På sommaren går det bra, men om kaninen inte hunnit få vinterpäls fryser den ihjäl. Undvik helst även att ta in en utekanin vintertid, då de är känsliga för värme.

Kaninen ska alltid ha tillgång till en dragfri och skuggig plats. Detta är mycket viktigt då de inte kan svettas utan lätt får värmeslag.

Kaniner och barn går vanligtvis utmärkt ihop. Kaniner är lagom stora för att inte lätt "tappas bort" eller skadas vid hantering, samtidigt som de (flesta) inte är såpass stora att de blir svåra att hålla på med. Med lite träning blir kaniner väldigt lätthanterliga och ofta är de extra lugna runt barn. Att ta hand om djur är också ett bra sätt att tidigt lära sig ansvar. Dock ska det, precis som för alla djur, alltid vara en vuxen som har huvudansvaret för att kaninen blir ordentligt skött. Små barn ska givetvis inte heller lämnas ensamma med kaninen utan uppsikt, för att undvika stress och skador på både kanin och barn.

Bur
Kaninen är ett djur som lever i kolonier. Med det menas att de lever i grupp men att varje kanin har sitt eget revir och sin egen håla. Att ha fler än en kanin i en liten bur är alltså onaturligt och orsakar därför ofta problem. Visst kan man testa, kaniner som går bra ihop är jättemysigt att se och de har stort utbyte av varandra. Man ska dock vara medveten om att det rätt som det är, även efter flera år, kan hända att kaninerna börjar bråka eller stressa varandra och då måste man vara beredd att skaffa var sin bur åt dem. Självklart måste man alltid vara uppmärksam på tecken efter detta, som tex. avryckta pälstussar eller att den ena rider på den andra. Om man ska ha kaniner ihop ska det vara två honor (gärna från samma kull) eller hona och kastrerad hane. Kaninerna har även utbyte av att se varandra utan att bo ihop, och uppskattar mänsklig kontakt.

En bur för kaniner upp till 3 kg ska enligt lag vara minst 0,5 kvm med kortaste sidan minst 50 cm (även höjden). Den ska även innehålla en sitthylla för kaninen att hoppa upp på. Många kaniner sitter gärna där och håller utkik. Om man har fler än en kanin krävs 0,25 kvm per kanin. För kaniner mellan 3 och 5 kg krävs en bur på minst 0,6 kvm med kortaste sidan (inkl höjd) 60 cm. Vintertid så måste uteburen vara upphöjd från marken och ställd så att det inte snöar in. Isolering behövs inte, utan gör ofta mer skada än nytta.
Det bästa är att ha en så stor bur som möjligt, oavsett om du har en eller flera kaniner.
Inomhusburar går att köpa på djuraffären. Utebur är bäst att bygga själv. Vissa djuraffärer säljer numera även sådana, men dels är de svindyra och dels har de ytterst sällan godkända mått. Tänk på att hönsnät går snabbt att bita sönder. Fyrkantsnät/putsnät är betydligt bättre! 

Om du har trädgård, skaffa gärna en rasthage till kaninen i nät eller av kompostgaller. Tänk på att kaninen kan hoppa ut om hagen inte har tak och att de gärna gräver. Hagen ska vara så stor som möjligt så att kaninen får möjlighet att både äta gräs och springa av sig (läs mer under motion).

Foder
En av de vanligaste orsakerna till hälsoproblem hos kaniner är felaktig utfodring. En kanin är ett djur som är gjort för att äta fiberrikt, relativt näringsfattigt och inte minst att äta mest hela tiden. A och O i utfodringen är därför hö. Höet ska kaninen ha fri tillgång till, det serveras lämpligast i en höhäck som fästs på burväggen och som fylls på med såpass mycket hö att det räcker till nästa utfodringstillfälle, minst. Hö finns att köpa på djuraffärer, mataffärer eller hos en bonde eller liknande. Billigast blir det att köpa i balar och det är oftast detta hö som har bäst kvalitet. 

Utöver hö ska kaninen ha pellets, som mest är att betrakta som ett extra tillskott. För de flesta kaniner upp till ca 3 kg är ½ dl per dag lagom. Givetvis är detta individuellt, vissa behöver mer, andra blir feta av nästan ingenting. Växande ungdjur och diande honor ska självklart ha mer. Känn på kaninens hull och prova dig fram. Det finns många olika märken på pellets. För att passa kanin ska det ha så hög fiberhalt (minst 15-17%) och så låg fetthalt (max 2%) som möjligt, samt en lagom proteinhalt (13-15%). För liten mängd protein kan göra att kaninen får svårt att bygga muskler och växa, en för hög kan ge problem med magen och att kaninen lämnar många s.k. nattbajsar utan att äta upp dem. För låg fiberhalt/växttråd kan ge problem med magen, och för mycket fett ger feta kaniner. Det är heller inte alltid man ser på kaninen att den är fet utan fettet kan också lägga sig runt de inre organen och orsaka hälsoproblem och svårigheter att föda. Viktigt att poängtera är att kaninen ska ha pellets, inga gnagarblandningar med frön och godis som ofta säljs på djuraffärerna. Kaninen plockar då ut det godaste och mest onyttiga, det är som att vi skulle äta godis istället för middag varenda dag.

Grönsaker kan man också med fördel ge kaninen. Det mesta går att ge, som till exempel morot, kålrot, broccoli och tomat. Sallad och kål ska endast ges i små mängder då det är gasbildande. Frukt kan man ge någon gång ibland, men inte dagligen då det är väldigt sött. Banan brukar vara uppskattat godis men är inte så nyttigt. Avocado och lök ska inte ges. Grönsaker kan ges varje dag, gärna av flera olika sorter. Jag har en burk ståendes i kylen där vi lägger rester från oss, tex äppelskrutt och morotsskal, så får kaninerna det morgonen därpå.
På sommarhalvåret finns det mycket man kan plocka utomhus till sin kanin. Löv, gräs, hallonblad, kirskål och morotsblad brukar vara väldigt uppskattat. Man kan också plocka brännässlor och låta de torka till lite. Det är ett nyttigt tillskott och man kan även torka och spara till vintern.
Grenar är också bra att ge som sysselsättning och extra stimulans för tänderna. Populärast brukar det vara med fruktträd, men mycket annat kan man också ge som tex. sälg. Björk kan ges på sommaren men inte på vintern då de producerar ett gift att skydda knopparna från uppätning med.

Oni och hennes syskon är uppväxa med fri tillgång till hö och vatten. De har fått grönsaker varje morgon samt pellets av märket Stampe morgon och kväll. Mina vuxna kaniner får grönsaker på morgonen och pellets enbart på kvällen. I nuläget får Oni ca 0,75 dl pellets om dagen. Blanda fodret med det ni har tänkt använda. Jag använder spån som strö, men det är mest en smaksak. Vintertid har jag även halm. Hon är van att dricka främst ur skål. Jag rekommenderar att till en början ha båda tills ni säkert ser att hon dricker ur flaskan, om det är vad ni vill ha i framtiden.

Länk till bra presentation om matsmältning:

http://www.docstoc.com/docs/23004387/Burgess-Excel-Tasty-Nuggets-for-Rabbits/

Motion och aktivering
Kaninen är ett aktivt djur som vanligtvis vill vara med i allt som händer. De är gjorda för att röra sig över stora områden och att springa fort för att fly från rovdjur. De är dock inga långdistansare utan utvecklade för snabba, korta språngmarscher.

Utifrån detta är det inte så svårt att förstå att en kanin i längden inte trivs med att tillbringa hela sitt liv i en trång bur, den behöver få komma ut och få motion, helst dagligen. Om kaninen bor inomhus är det lättaste att bara öppna buren så att den själv får hoppa in och ut. Håll dock koll så den inte tuggar på sladdar eller annat som kan vara skadligt för den. Ta gärna bort så mycket sladdar som möjligt eller göm de i sladdhållare. Det går alldeles utmärkt att lära kaninen var den får och inte får vara, bara man är konsekvent! Kaniner är väldigt läraktiga men om man gör ett undantag en gång är de inte sena att utnyttja det, då får man helt enkelt börja om. Buren kan med fördel vara öppen så fort man är hemma och vaken så att man kan hålla ett öga på kaninen.
Om kaninen bor på balkongen gäller samma sak, det är lätt att öppna buren så får kaninen själv hoppa in och ut. Ett kompostgaller eller annat nät för dörren ger kaninen en chans i att följa med vad som händer och få lite sällskap om man inte vill att den ska komma in. Se dock till att balkongen inte har såpass stora spjälor att kaninen kan ramla/hoppa ut, och håll koll så att den inte försöker hoppa över balkongräcket. Ramlar den ner kan den skada sig allvarligt. Ett alternativ kan vara att näta in balkongen, såsom man ofta gör till katter.
Om kaninen bor ute på trädgården kan man göra en hage till den, antingen av kompostgaller eller bygga en av trä och nät. Även här bör hönsnät undvikas. Ställ gärna in någon typ av hus som kaninen kan söka skydd i, och ett tak för att skydda mot regn och sol. Sommartid kan kaninen bo dygnet runt i hagen, men vintertid måste buren vara upphöjd från marken för att skydda mot den värsta kylan. Tänk på att kaniner gärna hoppar och gräver. Vissa kaniner går utmärkt att hålla inne mha kompostgaller, medan andra lätt hoppar eller klättrar över. En kanin bör aldrig lämnas helt obevakad om inte buren är helt säker mot rymningsförsök och rovdjur. När det kommer till storlek gäller ju större desto bättre, i alla fall 2 kvm tycker jag en hage ska vara så att kaninen kan springa ordentligt.

Förutom detta så är det bra att vänja kaninen vid sele och koppel. En sk. H-sele är lämpligast att börja med (bild kommer). Observera att öglan kopplet fästs i ska sitta längst bak på ryggbandet, inte i mitten. Använd inte heller halsband, då det ger för stor påfrestning på halsen.
Börja med att låta kaninen nosa på selen och sätt sedan på den. Låt kaninen skutta runt ett tag inne eller i hagen med selen tills den är obesvärad av den. OBS! Lämna aldrig en kanin utan uppsikt i sele, den kan trassla in sig och skada sig (och tugga sönder selen). Sätt sedan på kopplet, håll dig gärna fortfarande på en inhägnad yta om kaninen skulle bli skrämd eller trassla in sig. Lär kaninen gå dit du vill genom att styra med kopplet och händerna. När du styr med kopplet, håll bara emot åt det håll du inte vill att kaninen ska gå. Dra aldrig i kopplet! Använd inte heller fötterna för att styra.
När kaninen är van vid selen kan ni gå på promenader, ta med kaninen på picknickar eller andra utflykter osv. Precis som vi så uppskattar kaniner att det då och då händer lite i vardagen, förutsatt att den får koppla av i lugn och ro hemma sen.

Man kan också lära kaninen hoppa, vilket är ett roligt sätt att umgås med sin kanin och även ger kaninen bra motion. De flesta tycker det är väldigt roligt och det är inte så svårt att lära dem. Börja med två hinder ett par meter ifrån varandra. Till en början ska inte hindren vara så höga, 10 cm räcker. Sätt kaninen framför det första hindret. Putta ev. lite på den om den inte vill gå framåt. Låt kaninen hoppa i sin egen takt, men låt den inte vända eller springa i väg. Hoppa båda hindren efter varandra och låt inte kaninen vända och hoppa åt andra hållet direkt, då det kan ge problem i framtiden. Man kan även göra andra saker med sin kanin, som tex. lära den små trick. Man kan klickerträna kaniner, vilket jag precis har tänkt börja göra med mina. Sök på youtube så hittar ni flera inspirerande filmer!

Hull, klor med mera

Ett vanligt problem är att kaninen är överviktig. Det syns enklast genom att de får en hakpåse, dvs dubbelhaka. Det beror vanligtvis på för mycket pellets, hö ska som sagt vara huvudfödan. När en kanin är i bra hull ska man känna ryggraden lite svagt, men ryggen ska inte vara spetsig. Samma sak med revbenen. Kaninen ska inte ha hakpåse eller överflödig hud på andra ställen, men om den väl har fått det så försvinner det oftast inte även om kaninen går ner i vikt.
Kaninens klor växer hela tiden och måste klippas regelbundet. Jag tycker att en liten klosax för katter är det enklaste att använda. Hur ofta klorna måste klippas beror på hur kaninen bor och hur den beter sig. Håll kaninen i knät och klipp en klo i taget. Ta eventuellt hjälp av ytterligare en person om det behövs. I klorna finns ett blodfyllt utrymme längst in, pulpan. Den ska man undvika att klippa i, klorna ska vara en eller ett par m.m. längre än pulpan. På ljusa klor syns den tydligt, på mörka klor kan man ta hjälp av en ficklampa att lysa med. Om ni är osäkra på kloklippningen kan ni få hjälp hos veterinär eller djuraffär. Bor ni i närheten kan jag givetvis hjälpa till.
Ta för vana att regelbundet kolla kaninens klor, ögon, öron, päls, tänder och kön. Klorna ska vara lagom långa, ögonen rena och klara utan kladd och utan att rinna. Pälsen ska vara ren, glansig och utan sår eller ohyra. Kaninen fäller några gånger om året och då är pälsen ofta ojämn och glanslös utan att det är något fel. Öronen ska vara rena och inte lukta illa. Om kaninen har normalt bett blir tänderna inte några problem, men man ska ändå vara uppmärksam då tänderna kan skadas och då börja växa sig för långa vilket gör det svårt för kaninen att äta. I så fall måste man uppsöka veterinär, och jag vill gärna också veta om problemet.

Sjukdomar
Förutom tänderna så är magproblem de vanligaste sjukdomarna hos en kanin. De viktigaste problemen att ta upp är diarré och förstoppning. Båda är allvarliga och kan snabbt leda till döden om kaninen inte får hjälp i tid. Eftersom kaniner är bytesdjur visar de nämligen inte att de är sjuka om de kan undvika det.
Vid diarré, ta bort all mat utom hö och se till att kaninen inte blir uttorkad. Nyp lite i skinnet, om det inte åker tillbaka direkt är kaninen uttorkad. Om den inte dricker eller om diarrén inte slutar på någon dag bör veterinär kontaktas.
Vid förstoppning sitter kaninen ofta i ett hörn utan att äta eller röra sig, och utan att bajsa. Gör rent i buren för att se om det kommer någon avföring. Försök få kaninen att röra sig så mycket som möjligt. Om den inte äter, så får man tvångsmata kaninen. Det bästa är att använda sig av ett pulverfoder som heter Critical care och som köps hos veterinären. Får man inte tag på det så kan man ge uppblött pellets eller blanda morotspuré med något fiberrikt, tex fiberhusk. Ge maten i munnen med en nålfri spruta. Massera gärna kaninens mage också och ge även vatten och matolja i munnen.