Grönängens Kaninuppfödning

Kaningården

Kaninerna bor bur på balkongen. Siri och Pea bor ihop, de andra har varsin bur. För tillfället bor de i provisoriska burar på 100*50 och 120*60 medan de nya burarna håller på att byggas. I burarna finns sitthyllor, högaller och skålar, samt lite andra saker för kaninerna att ha som aktivering. Som strö används spån och burarna städas varannan dag, oftare när det även finns kaninungar. Under vintern har de även rejält med halm i burarna.

Den nya buren blir en trefackare där varje fack har måtten 120*60*60. 40 cm kommer vara täckt som skydd, medan resten blir gallerklätt. På den öppna delen kommer de även ha sitthylla och högaller.
Facken byggs på höjden och kommer vara ihopplockningsbara för att underlätta flytt eller för att göra buren lägre om jag bara behöver två av facken. Den kommer ha 10 cm höga ben för att komma upp lite från golvet. Eftersom den står på balkong behövs inte mer än så. 

Balkongen är ca 8 kvm stor och här får kaninerna springa lösa dagligen. Då och då får de komma in i lägenheten eller ut på gräsmattan och springa i sele. Hopptävlar gör jag lite då och då, tränar gör jag någon gång ibland men inte så regelbundet tyvärr. Kaninungar får komma in så ofta som möjligt för att socialiseras och bli vana vid människor och hundar. På detta sätt lär de sig också springa på olika underlag och bryr sig inte om hala golv osv. Jag hoppas att detta även gör att de ser det som naturligt att hoppa även inomhus. Givetvis är de även ute på gräs några gånger innan leverans.

Kaninerna fodras två gånger om dagen. På morgonen får de grönsaker (tex morot, broccoli eller liknande) och på kvällen pellets (ca ½ dl var, beroende på behov). Självklart har de alltid fri tillgång på hö och vatten, och får grenar då och då. När det är som varmast och kallast får de vatten ytterligare en gång under dagen.

Historia

Kaningårdens historia började egentligen redan 1998 när jag lärde känna en ny kompis; Johanna. Vi bodde i samma område i Bromma i Stockholm, där vi växte upp och mitt liv som kaninmänniska började. Kort därpå fick både min bror och Johanna varsin kanin, hermelinen Stampe och dvärgväduren Stumpan. Min bror ledsnade dock relativt snabbt och jag började ta hand om Stampe. Vi träffades, pysslade med kaninerna, gick promenader och hoppade, det var något nästan dagligen. På hösten rymde tyvärr Stampe och vår familj var utan kanin fram till nästa sommar då jag fick korsningen Ihpon. Jag och Johanna höll på i samma stil som tidigare och hade hur roligt som helst. Senare samma år skaffade även Johanna en till kanin, Tussan. När Ihpon sedan en tid var könsmogen och vi insåg att det var en hane (och inte en hona som vi tidigare trott) började vi fundera på kaninungar och läste på en massa. Första kullen föddes 2000.
Under den sommaren började vi tillbringa mycket tid med kaninerna på en liten äng/gräsplätt i närheten av där vi bodde. Varje kväll sprang kaninerna lösa (ja, de höll sig nära oss och de parade sig inte) där och vi började skämta om att den ängen skulle bli mycket grönare än de andra runt om, pga gödslet från kaninerna.
Gårdsnamnet registrerades 2001 och när vi skulle komma på ett lämpligt namn spånade vi vidare på den gröna ängen...
Livet flöt vidare med vår hobby, det kom fler kaniner och fler kullar. Kullarna blev mer planerade mot hoppning och avelsdjuren allt noggrannare utvalda, men faktum är att både Stumpan och Ihpon var otroligt trevliga och sociala kaniner som dessutom var riktigt duktiga och härliga hoppkaniner, och de och deras avkommor byggde grunden till vår egen linje.

Så småningom, jag tror att det var senare under 2001, kom en till kompis med i kaningården: Viktoria, som tog två kullar. En korsning och en renrasig.
Efter några år började dock de andra ledsna och jag blev ensam om att ta kullar, och så småningom bestämde vi att jag skulle stå som ensam innehavare av gårdsnamnet, gissningsvis 2003-2004?

År 2006 flyttade jag ner till Linköping för att plugga vidare. Jag hade då 9 kaniner som alla följde med, men när jag och min pojkvän flyttade isär året därpå och jag bara fick tag på en liten etta var jag tyvärr tvungen att sälja de flesta.
Idag har jag två kaniner, bor återigen i en större lägenhet med en balkong som tillåter i alla fall 3-4 kaniner. Tyvärr har jag inte kvar någon ättling efter Stumpan och Ihpon, men de finns ute i kaninhopparsverige och vem vet? Förhoppningsvis får jag tillbaka en släkting någon gång.